Therese

Idag blev det verkligen dagen som vi fruktat. Vi cyklade upp Söderbergs för att få domen över hur det ser ut med bilen. Det började kännas riktigt illa när vi upptäckte att de ställt bilen framme där övriga skrotbilar stod. Då menar jag verkligen SKROTBILAR, Nicklas bil hade ju fortfarande formen av en bil även om man nu kunde inse att hela ramen var sne...

   Vi får iaf domen, det kommer att kosta mer att laga bilen än vad den är värd. Jag kan lova att Nicklas min där inne verkligen var smärtsam att se. Jag önskar att jag kunde köpa en ny bil till honom men han vill ju inte ha någon annan bil! Varför skulle han vilja det när det känslomässiga världen av att äga en bil som ens egen morfar har fixat till, inte kan bli lika högt av någon annan bil...

Ja vad kan man säga mer än att man blir otroligt ledsen. Vi cyklade ner till Röda Stugan för att fika lite och prata med Nickes mamma som gärna ville höra hur det var med bilen.  Det var i princip allt som hände under denna dagen...