19/7 Världens otacksammaste unge?
Jobbigt jobbigt jobbigt. Det känns så himla skönt att ha familjen hemma igen. Samtidigt har jag insett hur hemsk jag är. Jag är så fruktansvärt värdelös och förbannat elak!!! Och jag är så himla himla EGO centrerad. Om det inte handlar om mig är jag inte intresserad?
Man ska vara tacksam för så himla mycket här i livet. Och jag har världens bästa familj. Så jag har OTROLIGT mycket att vara tacksam för men ändå sitter jag nu i lägenheten och SKÄMS över mig själv. När mamma och mormor kom hem från Paris fick jag en t-shirt av de. Klart jag sa tack men jag tänkte "gud så ful". Det var en vit t-shirt med Eifeltornet på. Hemskt. HEMKSTA ATT JAG KAN VARA SÅ FÖRBANNAT OTACKSAM!
Men ja ja. Ibland behöver man skämmas. Jag menar inte att vara elak. Jag kanske är född till att vara ett svin? Hur ska jag någonsin kunna förklara för min familj att jag älskar de. Att de är de bästa som finns. Förstår de att jag tycker det. Eller tycker jag inte det eftersom jag inte blev glad för tröjan, är det ett tecken på att jag ite älskar min familj tillräckligt mycket...
För övrigt så är det här inlägget bara strunt, klart att det egentligen inte är en tröja som stör mig. Men ivland är man deprimerad bara. Ibland vill man inte vara stor. Ibland vill man sitta i mammas knä, lyssna på pappa och skratta åt bröderna.
Jag vill inte vara gammal!
Man ska vara tacksam för så himla mycket här i livet. Och jag har världens bästa familj. Så jag har OTROLIGT mycket att vara tacksam för men ändå sitter jag nu i lägenheten och SKÄMS över mig själv. När mamma och mormor kom hem från Paris fick jag en t-shirt av de. Klart jag sa tack men jag tänkte "gud så ful". Det var en vit t-shirt med Eifeltornet på. Hemskt. HEMKSTA ATT JAG KAN VARA SÅ FÖRBANNAT OTACKSAM!
Men ja ja. Ibland behöver man skämmas. Jag menar inte att vara elak. Jag kanske är född till att vara ett svin? Hur ska jag någonsin kunna förklara för min familj att jag älskar de. Att de är de bästa som finns. Förstår de att jag tycker det. Eller tycker jag inte det eftersom jag inte blev glad för tröjan, är det ett tecken på att jag ite älskar min familj tillräckligt mycket...
För övrigt så är det här inlägget bara strunt, klart att det egentligen inte är en tröja som stör mig. Men ivland är man deprimerad bara. Ibland vill man inte vara stor. Ibland vill man sitta i mammas knä, lyssna på pappa och skratta åt bröderna.
Jag vill inte vara gammal!
Kommentarer
Postat av: Angelica
Det är kanske något du bör jobba på. Att låta andra få ta plats också och att uppskatta de små sakerna som ges. Men vad hade du förväntat dig egentligen? Hade mina föräldrar åkt utomlands hade jag enbart nöjt mig med att kolla på bilderna och lyssna på deras upplevelser, men vi är ju alla olika =) Jag tror att ju äldre man blir desto klokare blir man och desto mer uppskattar man de små sakerna i livet. Dessutom hittar man ett lugn och en balans, så jag ser fram emot att inte vara så virrig och osäker som man känner sig just nu!
Trackback
